BJÖRKEFORS. Varför jagar han nya jobb snart 70 år gammal?
Kan han tänka sig träna Blåvitt med Torbjörn?
Ska Janne Andersson ringa Zlatan?
Detta och mycket annat svarar Sven-Göran Eriksson på i en lång intervju där han också visar upp sin enorma herrgård för Sportbladet och pratar om Schwarz superkropp, Rooneys rattfylla, huset på Barbados, Östersunds succé, misstaget i Kina och mycket annat.

Prologen till Sven-Göran Erikssons bok ”Svennis – Min historia” utgörs av en ankedot om ett besök våren 1993 hos den då 70-årige Nils Liedholm på legendarens vingård i Italien. Liedholm ville tillbaka till fotbollen och frågade sin 25 år yngre landsman:
”Tror du inte att det är någon som vill ha mig? Jag kan ta ett juniorlag.”
Svennis visste inte vad han skulle svara. Till slut sa Liedholms son Carlo:
”Basta, papà.”

Jag påminner Eriksson om anekdoten när vi slagit oss ner i en av alla soffgrupper i hans pampiga herrgård Björkefors, en mil norr om Sunne och med formidabel utsikt över sjön Fryken. Innan jag ens hinner formulera frågan säger Svennis.
– Nej, jag ska inte bli sådan. Det har jag beslutat mig för. Det var tragiskt. Och sonen som sa ”Var tyst, pappa”. Usch, det var tråkigt att se det.

Men är det ingen risk att du hamnar där?

– Jag ska inte hamna där. Men vem fasen vet…

Fick sparken i juni

Svennis bjuder på kaffe. Snabbkaffe.
– Det var kanske inte så elegant, säger han och pekar ursäktande på lättmjölksförpackningen som han också ställt fram på bordet.
Själv dricker han te.
– Jag slutade röka när jag var 35. Då smakade inte kaffet gott längre.

Om ett halvår är det Eriksson som fyller 70 och han vill tillbaka till fotbollen – som tränare. Men inte för ett juniorlag.
Han tror att han kan ha ett nytt jobb framåt november/december.
– Jag hoppas kanske mer än jag tror. Men det dyker nog upp nåt. Men det får vara lite vettigt. Jag hoppar inte in i andraligan i Kina igen. Det var ett misstag. Jag är sugen på att jobba igen och vill jobba igen.

Han fick sparken från kinesiska andraligalaget Shenzhen i juni.

På vilket vis var det ett misstag att ta det jobbet?

– Äh, lämna det. Det var ett misstag.

Men de fyra senaste åren i tre olika kinesiska klubbar har varit avgörande, för att inte säga nödvändiga, för Svennis plånbok.
I sin bok, som kom ut 2013 när han just flyttat till Kina, hävdar Eriksson att han, efter att blivit blåst på bortåt 100 miljoner kronor av sin ekonomiske rådgivare Samir Khan, nästan var bankrutt.

Hade du verkligen svårt att betala räkningarna?

– Jag hade lite hus här och där men cash var det dåligt med. Beroende på…ja, det var en jävla soppa, som inte är färdig än.

I boken uppger du att hade fasta kostnader på 300 000 kronor i månaden?

– Han (Khan) tog lån här och där. Han tog lån på det här, säger Svennis och syftar på herrgården.
– Det fanns inga lån på det här. Det blev en sorglig soppa. Då rinner det i väg fort.

Granne med Rooney på Barbados

Eriksson sålde av flera av sina hus runt om i Europa och kände sig till och med tvungen att sälja Björkefors, som blev till salu hösten 2012.
Herrgården ligger visserligen ute till försäljning fortfarande men nu tänker Svennis, som tillbringat hela sommaren här, behålla det.
– Det har legat ute länge men det händer ju aldrig något. När jag lade ut det hade jag inte råd att ha det kvar. Men jag kan hålla kvar det i dag.

Du är på grön kvist i dag?

– Lite grann i alla fall, haha.

Det går väl ingen nöd på dig?

– Nej, absolut inte.

Eriksson stämde Khan och fick rätt. Men några pengar har Svennis aldrig fått igen.
– Inte ens fem öre. Han är fortfarande bankrutt. Jag tror inte att han fick fängelse men jag vet inte vad han fick.

Du nämnde att den där soppan inte var färdig än. Vad syftar du på?

– Det finns ett hus på Barbados som jag aldrig har sett mer än på foto. Det ligger tydligen granne med Wayne Rooneys hus där. Han (Khan) köpte det för mina pengar och sedan tog han banklån på det, som han inte kunde betala och som jag då åkte på att betala. Det måste ordnas upp.

Äger du huset nu?

– Det är det som är vitsen. Det står under någon slags förvaltning. Jag måste få det i mitt namn. Då kan jag betala av lånen och så är huset mitt.
Därför är Eriksson snart på väg till Barbados. Nästa vecka åker han till Kina.

– Jag måste till Kina och fixa ut pengarna. Sen ska jag till Barbados.

Är det mycket pengar du ska ”fixa ut” i Kina?

– Det är det väl inte. Det är lön alltihop. Jag har kontrakt till slutet av december och är skriven i Kina fram tills dess.

Tror på jobb i Asien

Du fyller 70 nästa år…

– Tyvärr.

…och är på grön kvist igen – varför vill du så gärna ha ett nytt jobb?

– Fotboll har blivt ett sätt för mig att leva. Det har varit det viktigaste i mitt liv. Man ska inte säga så egentligen. Barn är det viktigaste, och familj kanske…

Men du har offrat familj, eller i varje fall ett äktenskap, för fotbollen?

– Det blev så. Finns inte fotbollen så… fotbollen ger dig en sån kick en eller två dagar i veckan när det är match och du sitter där på bänken. Jag saknar det väldigt mycket. Lite av spänningen i livet försvann. Så får jag chansen igen så tar jag gärna den.

Något bättre än kinesiska andraligan, säger du. Vad är realistiskt att hoppas på?

– Trenden i Europa är att ha yngre och yngre tränare. Så är det inte i Asien. De vill ha grått hår i Asien. Erfarenhet är mycket viktigt för dem. Så jag tror det är lättare att få jobb i Asien än i Europa. Sen har jag varit borta från Europa länge och är bortglömd.

Är du rädd för att lägga av?

– Rädd är fel ord. Det kommer att gå över. Men jag saknar det, spänningen. Du vet aldrig om du vinner eller försvinner när du sätter dig på bänken. Sen håller det dig definitivt ung att jobba med 20–30-åringar. Du måste anamma deras sätt, deras musik, deras tankar…ja, allt.

Bilden av dig hos många i Sverige och Europa är att du är en föredetting som det gått utför i karriären?

– Ja, det är helt klart. Efter Manchester City har det inte dykt upp några stora jobb i Europa.

Varför har det inte det, tror du?

– Jag jobbade i Lazio. Där gick det enormt bra. Sen kom jag till England och var där i 5,5 år. Där blir det mycket fotboll men också mycket skriverier hit och dit. När det gäller fotboll så har nästan alla förbundskaptener som lämnat engelska landslaget blivit brända på nåt sätt. Folk har blivit trötta på Sven Eriksson; på framsidan och baksidan (av tidningarna) varje dag. Fansen och pressen var inte nöjda med tre kvartsfinaler i rad. De ville ha mer och jag förstår det.

Har du hängt med i utvecklingen? Är du fortfarande en ”modern” fotbollstärnare?

– Det tror jag att jag är (lätt skratt). Klart jag hänger med i vad som händer. Annars kan man lägga av även i Asien.

Inga allsvenska anbud

Tänker du på hur du helst vill avsluta karriären? Eller handlar det bara om att du vill tillbaka på tränarbänken?

– Det handlar mest om att jag längtar tillbaka. Karriären kanske är slut redan eller så händer det något annat.

Är du orolig för ditt eftermäle?

– Det oroar mig inte det minsta (skratt). Nej, nej. De titlar man vunnit finns kvar där. Det går inte att ta bort dem.

Har du fått något anbud från allsvenska klubbar?

– Nej du, det har jag aldrig fått.

Förutom IFK Göteborg 1979 då.

Är du förvånad över det?

– Dels tycker de nog att jag är för gammal, dels tycker de att jag är för dyr. Och det är väl sant bägge två, ler Svennis.

Är du fortfarande dyr?

– Det behöver jag inte vara i dag, absolut inte.

För din egen ekonomis skull, menar du?

– Precis.

Men du skulle inte ta ett allsvenskt lag för en normal allsvensk tränarlön?

– Det hade känts som att börja om på nytt. Det är jag inte intresserad av.
Svennis håller Torbjörn Nilsson som den bäste spelaren han tränat (ihop med brassen Falcao i Roma).

Du kommer inte att ta IFK Göteborg med Torbjörn som assisterande?

– Haha, nej. Svaret är nej.

Imponerad av Schwarz och Masse

På tal om dina gamla spelare – har du sett Stefan Schwarz förvandling och superkropp?

– Min son Johan visade en bild på telefonen. Han ser ut som när han spelade en gång i tiden. Jag har träffat Stefan många gånger och han lade på sig några kilon här och där. Men det är en fin man.
Han är inte förvånad att det är just Schwarz som går igenom en sådan förvandling.
– Inte det minsta. Stefan är stenhård, säger Svennis och knackar hårt i träbordet och berättar en anekdot.
– Sista året i Benfica hade jag Stefan, Jonas Thern och Mats Magnusson i laget. Mats påstod att han var duktig i tennis, Jonas sa att han var bra och jag sa att jag var jävligt bra. Stefan sa aldrig nåt. Vi frågade honom om han spelade tennis. ”Nja, sisådär”, svarade han.

– Efter säsongen bjöd jag in dem alla tre till mitt hus för en heldag med tennis, grillning och vin. Stefan sopade banan med oss alla tre, haha. Vi hade inte en chans mot honom.

Mats Magnusson kommer i dagarna ut med en bok om sitt liv, om hur han rest sig från ett liv i alkoholmissbruk och mer eller mindre misär.
– Jag pratade med Mats i somras ett par gånger. Det är ju fantastiskt. Men jag visste aldrig att det var så illa att han nästan blev en uteliggare. Det är otroligt.

”Blev fullständigt vansinnig”

I sin bok är Svennis förhållandevis öppen om sina kvinnoaffärer, otrohet, hemliga möten med andra klubbar och strider med till exempel förbundspampar. Det är bitvis en nästan solkig historia.

Tror du att boken påverkar ditt eftermäle?

– Jag hade ju inget jobb då och så var det några killar som ville att vi skulle skriva en bok. Jag tänkte bjuda lite mer på mig själv än bara skriva en fotbollsbok om match för match. En del uppskattade det medan andra tänkte vad fan var det där. Men så blev det.

Har du fått några ovänner på grund av boken?

– Han var redan ovän till mig, så det spelar ingen roll. Men Mark Palios, som var min tredje vd på det engelska förbundet och som fick sparken på grund av kvinnoaffärer, blev fullständigt vansinnig. Vi hade skrivit några ord som han påstod var lögn och det hade han i och för sig rätt i, så vi fick ta tillbaka boken i England och göra om. Men jag tror inte att jag fått någon ny ovän på grund av boken, nej.

Skrev du den för att tjäna pengar?

– Nej, egentligen inte. Jag hade alltid tänkt att jag skulle skriva min egen bok. Men det insåg jag att jag inte skulle klara av. Nej, det var inte för att jag skulle klara mig ekonomiskt. Jag hade inget jobb så jag tänkte att det var bra att ha något att göra.

Flickvännen i Panama

Svennis och hans kvinnor är ett kapitel för sig, eller flera kapitel som i boken. Sedan snart tio år har han ett förhållande med Yaniseth Alcides från Panama, som han träffade när han var förbundskapten i Mexiko. Hon bor kvar på andra sidan jordklotet. Eriksson menar att distansförhållanden passar honom perfekt.

På vilket sätt?

– Jag har inte bott med någon ”på heltid” sedan jag skilde mig (1995). Det passar mig bra. Jag ska inte ha fler barn och gifta mig behöver jag inte.

Har kvinnoaffärerna påverkat fotbollen?

– Aldrig någonsin. Om inte News of the World och The Sun hade läst av mina sms hade det aldrig kommit ut någon gång.
– Det var Scotland Yard som ringde mig och berättade att tidningarna hade avlyssnat min telefon och framför allt hade alla mina sms under tre år.

Han, liksom många andra kändisar i den stora avlyssningsskandalen, stämde tidningarna.
– Jag fick några hundra tusen pund. Jag skänkte alltihop till välgörenhet.

Saknar rampljuset

Svennis har ställt upp på flera intervjuer sedan han kom hem från Kina. Han är lätt att komma i kontakt med och har i dag ingenting emot att ta emot journalisterna hemma hos sig, vilket annars är väldigt ovanligt i dagens fotbollsvärld. Numera får du knappt komma innanför dörren ens till en halvdan, allsvensk spelare.

Saknar du rampljuset?

– Ja, jag saknar rampljuset. När det gäller fotbollen. När det gäller att träna och matcha laget. Det saknar jag. Det är livet för mig och har varit så sedan 1976.

Men att ställa upp på intervjuer, är det ett sätt att vara i ropet och påminna om att man finns?

– Det vet jag inte. Det är definitivt inte därför jag gör det. Jag har lite svårt att säga nej helt enkelt, ler han.

Renoverat för 50 miljoner

Svennis visar runt i herrgården som har tolv rum och en boendeyta på över 800 kvadratmeter, en biarea på 175 kvadrat och en strandtomt till Fryken på 2,5 hektar.
Huset byggdes 1820. Det var ett slitet konvalescenthem när Svennis köpte det efter VM 2002 för 5,7 miljoner kronor. Under flera år lyxrenoverade han alltihop och han tror själv att han plöjt ner 50 miljoner kronor i det. När huset lades ut till försäljning ville han ha 40 miljoner kronor för egendomen.

I bottenvåningen finns bland annat köket på 90 kvadratmeter med integrerad kaffemaskin och två vinkylare.
– Är vi många sitter vi och äter här, säger Svennis och pekar på ett långbord.
– Är vi färre sitter vi där och frukost är det längst bort.
Han har hjälp med städningen och så sköter Stig, en äldre man, om trädgården och lite allt möjligt.

Lagar du mat själv?

– Om jag måste så gör jag det. Men är mina barn här så är de bättre på det, liksom min bror.

På köksborden ligger flera högar med böcker.
– Grejerna från Kina kom i dag. Det är all skit man samlat på sig under fyra år.

Fotbollsgrejer i ett garage

En korridor med texten till Värmlandsvisan som en bård längs hela väggen leder bort till ett av garagen. Där har Svennis mycket av sin fotbollsmemorabilia – och just nu en massa flyttkartonger från Kina.
På en av väggarna en bit bort noterar jag en stor, inramad lagbild på Manchester City säsongen 2007–2008.
– Hasse Backe, utbrister Svennis lite oväntat.

Håller ni kontakten?

– Jadå.

Andra väggar domineras av stora kollage med bilder från landskamper med det engelska landslaget.
– När jag slutade fick jag dem skickade till mig från förbundet.
I andra änden av bottenvåningen finns det ett rum med ännu en soffgrupp och en stor tv. På tv-bänken ligger dvd:er och till och med några vhs-kassetter.
– Här kollar jag på fotboll.
– Du kan få hugga i här, säger Svennis och ber mig hjälpa honom att ställa tillbaka soffbordet efter att en tavla på ena väggen har bytts ut på förmiddagen.
– Det var tungt, pustar Svennis och verkar överraskad över hur mycket marmorbordet vägde.

När jag ringer till honom senare på kvällen för några kompletterande frågor sitter han just här och tittar på Sundsvall-AIK.
– Nu i sommar har jag tittat mycket på allsvenskan. På helgerna blir det Premier League och så såg jag en hel del på både Champions League och Europa League förra veckan.

Selma Lagerlöf skrev i dagens spa

Vi går upp en våning till sovrummen och ytterligare ett vardagsrum. Svennis har inga problem att visa upp sitt stora sovrum, På vägen dit passerar vi en mindre walk-in-closet. Från sovrummet finns det dörrar både till ett badrum och till ett litet spa med jacuzzi, en schäslong i svart skinn och en öppen spis i ena hörnet.
– Det här var ett sovrum tidigare. Här satt Selma Lagerlöf och skrev sista kapitlet till Gösta Berlings saga.

Möblemanget i huset är genomgående av det äldre slaget.
– Det är antikhandlaren i Molkom som hjälpt mig. Jag vill ha herrgårdsstil på det.

Vi går ut och ner mot sjön. I en fontän står en staty av Sintram – den hemska patronen på Fors i Gösta Berglings saga. Fors är Björkefors i Lagerlöfs mästerverk och Karl Johan Tjeder, som ägde herrgården på 1800-talet, ska ha stått modell för Sintram.
– Det sägs att han var elak.

Är det du som står staty där om 100 år, Svennis?

– Jag hoppas att jag ler då. Han ser så jävla grinig ut.

Han pekar ner mot sjön.

– Där är min båt.

Det är mer ut som en brygga, men med ratt, träbänkar och staket, där den ligger förtöjd.
– Den är nästan det bästa jag har. Den är oslagbar om vädret är bra. Då tuffar man ut på sjön, har en grill eller en drink med sig, stänger av motorn och bara flyter omkring. Man kan vara 10-12 personer på den.

Nära den riktiga bryggan finns en stor sjöstuga med kök, bastu och gästrum. På tomten finns ytterligare en gäststuga som Svennis lät uppföra till sina föräldrar, där de bodde under några år tills mamma Ulla dog i början av 2012. Då flyttade pappa Sven till en lägenhet i centrala Torsby.

Simmar varje dag

Sedan har vi det magnifika poolhuset med en 18 meter lång saltvattenbassäng och ett litet gym längs ena kanten av bassängen. Det är 29 grader varmt härinne.

Kör du nåt i gymmet?

– Mest varje dag. Jag simmar varje dag också och är ute och går varje dag. Tyvärr kan jag inte springa längre. Knäet sväller upp.

Till höger när man kört genom grindarna in till doämnerna finns det en tennisbana med konstgräs.
– Jag kan inte spela längre för knäet. Men barnen spelar. I sommar har det varit mycket fotbollstennis där nere.

Intill tennisbanan finns det ett stort garage. Därinne står det en gammal T-Ford från 1923. Men Svennis kan inte framföra fordonet.
– Nej, för fasen. Han som jobbar här, Stig, kan köra den. Han brukar hämta folk som ska gifta sig och sånt.

Blir det inte ensamt här?

– Jo. Om man är ensam så. Men det är inte många dagar jag varit ensam här. Det har varit full fart i snart tre månader med barn och vänner. I går morse åkte ett gäng härifrån. Men bo själv här på hösten och vintern…nej. Då ska det vara en familj med barn som lever här. Då är det jättefint.
Därför har Eriksson skaffat en lägenhet i centrala Las Palmas på Gran Canaria. Och snart kanske han också har ett hus på Barbados.
Och ett jobb i Asien.

Text

Johan Flinck